Uppsummering av 2013/ summing up of 2013

Jag läser i andras bloggar, där folk summerar sitt år. Det verkar ha varit ett besvärligt år för många och det gäller mig också: Inga forskningspengar, flera besvärliga skov och generellt sett ett dåligt år med min reumatism, mer press på jobbet än jag egentligen klarar (självvalt, man måste ju försörja sig) etc. Men även om allt detta finns i bakhuvudet när jag tänker på 2013, så försvinner det när jag tänker på det fantastiska, underbara faktum att jag lever!!!

Det var ju faktiskt inte säkert att det skulle bli så. Och jag är glad och tacksam.
Visst, jag önskar att såren kunde sluta läcka och läka fortare så att jag kunde få bada, jag önskar att foten som jag stukade den 9e November kunde sluta göra ont, men ändå: Jag dog inte. Så tänker jag på 2013.

Life - good stuff! :)

I read a lot of blog posts where people tell how their year have been. For many it seem to have been a year of non-ending trials and this haven't been a very good year for me either, no research funding, lots of pain and tiredness from arthritis, too much work stress etc. But all this, while still there in my mind, disappears when I think of the wonder, the joy that I am alive!!!
I am. And I am so grateful and happy.
I wish the wounds would heal faster so that I could take a bath, I wish my ankle which I twisted on the 9th of November would stop hurting, and generally that my body would stop hurting, but still: I didn't die. That is how I think of 2013.

Återhämtar mig och stickar/ Recovering and knitting

Det tar uppenbarligen tid att återhämta sig från stora operationer. Jag gör inte många knop, plockar i och ur någon diskmaskin, lagar mat någon dag och stickar. Just nu stickar jag på en 30-talströja som när det begav sig kallades "It cannot fail to please", från Susan Crawfords "A stitch in time" 1. Jag har både ettan och tvåan och älskar dem verkligen. Nyttan av kortärmade jumprar i ylle kan i och för sig diskuteras, men jag hade inte jättemycket av garnet som jag använder så jag tänkte att kortärmat var en bra idé.

Jag har nu gjort bakstycket, som såg ut så här för ett par dagar sen:

I have now finished the back piece, which looked like this a couple of days ago.

Garnet är DROPS Baby Merino, som är en dröm att sticka i, även om jag egentligen föredrar garn som inte är kabeltvinnat. För övrigt har jag sytt en kjol med väldigt lös resår i midjan, eftersom jag inte kan ha något som sitter åt eller trycker på magen. Jag hade två mjukiskjolar som jag köpte från Ellos tidigare i höst, men behövde fler nu när det är det enda som jag kan ha på mig. Foto kommer, men spännande är den inte, bara raka stycken som rynkats mot en linning som sen i sin tur har resår i tre kanaler.

Apparently it takes a long time to recover from larger surgery. I don't do much these days: load and unload the dishwasher and cook the occasional meal. And knit. Right now I'm working on a 30's jumper that was called "It cannot fail to please" when originally published. It's from Susan Crawford's "A stitch in time Volume 1" - I love both volume 1 and volume 2. The usefulness of a short-sleeved jumper in wool can be discussed but I didn't have a lot of the yarn I'm usign so I thought it wise to choose a short-sleeved model. The yarn I'm using is DROPS Baby Merino, which is just wonderful ot knit in, even if I visually prefer yarn that isn't cable spun.
   Other than that I've made a skirt with elastic in the waistband, since I can't wear anything that puts pressure on the abdomen. There will be photos, though it's not very exciting: straight pieces gathered to a waistband which in turn has three rows of elastic.

Jag är hemma/ I'm home

Trött som attan, men hemma. Dagens stora insats var att gå två kvarter till vårdcentralen och få såret omlagt.

Really, really tired, but home. Today's great feat was to walk two blocks to my GPs office to the get the dressing on the wound changed.

Bantning är för folk som inte kan sy/ Dieting is for those who can't sew ;)

Jag har tjocknat till ytterligare i höst. Föga förvånande eftersom jag har haft för ont för att kunna röra mig och smärtan gör att man gärna stoppa i sig något gott som distraktion. Så tyvärr är det flera av mina favoritkjolar som är för trånga. Och det finns ju två sätt att lösa detta: antingen kan man banta, vilket inte är aktuellt så länge jag har så här ont, eller så kan man sy nya kjolar. Och som jag sa till grannen Anna: "Bantning är för folk som inte kan sy".
   Sålunda har två kjolar i ylleblandning producerats den senaste veckan. Den ena av tyg  som jag fått av Anna, det andra av tyg som jag köpt av Caroline.

Kass bild, kjolen syns inget vidare
Crappy image, you hardly see the skirt. It's a herringbone twill in dark blue and black.

Bättre foto - och jag tycker också bättre om den här kjolen.

A better photo, and I also like this skirt better.

Tittar man noga ser man också att jag har lindad fot. I lördags ramlade jag i backen utanför huset när jag och Maja skulle gå och handla och stukade foten. Den har varit rent spektakulärt blå och svullen. Det var dock bara de första två dagarna som jag behövde gå med kryckor och det har inte gjort jätteont. I alla fall inte i jämförelse med hur ont jag har i min inflammerade bröstkorg.

I've gotten even fatter this autumn. This is hardly surprising since I've been in too much pain to move around much, and it is also tempting to eat something yummy to distrat you from the pain. This means that many of my favourite skirts are now too tight. There are two things that can be done about that: dieting, which isn't an option as long I'm in this much pain, or sewing new skirts. Anad, as I said to my neighbour Anna: "Dieting is for people who can't sew"
   Thus two new skirts in wool/poly mix have been produced the last week.

If you look closely on the photos you may see a bandage on my foot. Last Saturday I fell when walking down a hill outside our house and sprained my ankle. It has been spectacularly blue and swollen, but now it's mostly blue. It was only the first two days that I needed crutches and it hasn't hrut that much. At least not compared to have my ribcage feels.

Bilden ljuger/ The image lies

Jag ser glad ut i min nya klänning från Bettie Page Clothings Outlet, kofta och basker som jag stickat, knästrumpor och ett par promenadskor som jag ärvt av Grannen Anna, men i själva verket har jag så ont i bröstkorgen att jag knappt klarade av min undervisning idag. Men klänningen är i all fall mjuk och bekväm när man har ont.

I look happy in my new dress from Bettie Page Clothing's outlet, cardigan and beret that I've made myself, cotton knee socks and a pair of shoes I inherited from my neighbour and friend Anna. But in reality I'm in so much pain from my rib cage that i almost couldn't do my teaching today. But the dress is at least soft and confortable when you're in pain.

Skriver/ writing

Just nu sitter jag och försöker sätt ihop lite förslag till kapiteltexter till ett modehistoriskt bokprojekt som jag håller på med. Men jag vill egentligen bara ligga på balkongen och försöka sola bort lite av min psoriasis. Eller sy ihop jumpern som jag stickat på de senaste veckorna.

Right now I'm trying to write some sample texts  and suggestions for chapters for a fashion history book project that I'm invovled in. But I'd rather lie on the balcony and treat my psoriasis with some sunshine. Or sew together the pieces of the jumper I've been knitting on the last two weeks.

Dags att sy igen/ Time to start sewing again

Jag har inte sytt på månader. Orsaken till det är förstås att jag har blivit besatt av att sticka, men bakom det ligger också en orsak  nämligen att jag har varit väldigt sjuk. Stickning efter mönster kräver väldigt lite tankeverksamhet och till och med när du modifierat (eller gjort) ett mönster själv är tankeverksamhet en liten del av processen. Även om den kan vara väldigt avancerad om man är mönsterkonstruktör, så är den  tidsmässigt en mindre del av arbetet. När jag syr måste jag däremot tänka nästan hela tiden, om jag  inte har ett väl utprovat mönster som jag bara kopierar - mönstret ska konstrueras och provas in och jag ska fundera ut bästa sättet att sy ihop det. De enda längre moment som inte kräver tankekraft är att sicksacka kanter och att handfålla och de tar inte speciellt lång tid. Med stickning kan man däremot sitta många timmar utan att behöva ägna sig åt problemlösning.
Och med förkylning  som övergick i influensa, följt av bihåleinflammation och ett återfall i hostande tills man vill kräkas, så har jag inte haft så mycket ork under det här året (jag blev riktigt dålig dagen före nyårsafton). Jag har feber, täta bihålor och hostar nu också, men jag hoppas att jag ska klara att klippa till en ny festklänning. De som jag är snyggast i, som den här är väldigt somriga både i material och snitt, så jag tänkte göra en som passar bättre för vinterbruk, men som ändå är festlig (den här är lite mer vardagsfin).

Så nu ska det (kanske, om jag orkar) klippas till idag. Tyget är viscose rutig i mörkblått och grönt och modellen ska ha trekvarts-, eller i alla fall armbågslånga ärmar och så vid kjol som tyget räcker till.

I haven't done any sewing for months. This is of course due to my recent obsession with knitting, but there's a reason behind that too: namely that I have been ill for a long time. Knitting after a pattern doesn't require as much thinking as sewign for me. And even when I modify or make my own knitting patterns the thinking still is a small part of the time it takes to make the garment. Conversely the parts of making a dress that doesn't require any thinking are few and brief: finshing raw edges and hand hemming. The rest of the time I cosntruct the pattern, fit it, figure out which order to do things etc and that is very hard when you're too ill to have a working brain. 
And since I got a cold one day before New years, followed by the flu, developing into sinusitis and then a return of the coughing and temperature I feel rather miserable. Despite this I hope that I will be able to make up a pattern and cut this fabric, a viscose in dark blue and green, to make a party dress. All the party dresses that I look good in are very summer-y, like this, so I thought that I should make a party dress that works for winter too (this one is more of an every day dress, though nice). I plan to make it with either 3/4 or elbow length sleeves and as wide skirt as I can get out of the fabric. 

Let's just hope that I'm well enough to do it, maybe if I lay down for a while first.

sjuk och stickar/ ill and knitting

Min förkylning verkar ha rört sig neråt till bröstet och jag är väldigt matt. Vårdcentralen sa att det inte hördes något på lungorna och det var ju bra, men jag hade behövt hostmedicin och en sjukskrivning, för inte kan jag gå tillbaka till jobbet imorgon. Men det var något med den läkaren som gjorde att jag kände mig avfärdad och inte sa något. Det är svårt att få läkare att förstå att om man redan har två allvarliga sjukdomar så tar det längre tid att bli frisk och återhämta sig än för människor som annars är friska. Vore det inte för den viljestyrka som vi kroniker får så hade jag jobbat mycket mindre än jag gör, men nu har jag lärt mig att pressa mig till det yttersta hela tiden. Vilket förstås troligen är det som ligger bakom att jag fick Graves sjukdom. Eller: den utlösande faktorn som pressade mig över gränsen var säkerligen när jag utförsäkrades och förlorade den halvtids sjukersättning som jag haft i många år på grund av min reumatism. Stress och trauma är bakomliggande orsaker till giftstruma, i synnerhet om man redan har en autoimmun sjukdom och ovanpå den stress som det utgör för kroppen att ständigt ha ont och stressen av en långvarigt sjuk dotter så orkade min sköldkörtel helt enkelt inte med, den blev för utsliten och började överproducera.

Men för att återgå till dagssituationen så mår jag helt enkelt riktigt dåligt och hostar långt nerifrån bröstet tills jag är mycket nära att kräkas.Jag orkade rätta ett par tentor igår och ska fortsätta nu, men annars sitter jag mest och hänger och stickar, eller ligger och läser om Sagan om Isfolket ;)

Jag har gjort en kofta av Ullgarn från Netto, en mössa i Drops Alaska och en basker, också i ullgarn från Netto. Igår började jag på ytterligare en basker, men eftersom jag läste diagrammet från fel håll tror jag att jag ska riva upp den och börja om, det blir så jobbigt att kompensera hela tiden, eftersom det är ett rätt avancerat flätmönster. Alla de här innehåller flätmönster, något som jag inte gjort tidigare (med undantag av ugglorna, som var mitt första försök). Mönster till koftor gör grannen Anna och jag improviserar lite, baskermönstren hittar jag på Ravelry.

Kofta, inte lysande bild:
Cardigan, not a very good photo:

Basker, från mönstret "Twisted pentangle":

Beret, from the pattern "Twisted pentangle":

På den övre av baskerbilderna kan ni också skåda mitt tantnattlinne - jag undrar om jag är den enda under 80 som har såna? Jag köper dem på marknader, för de är svåra att hitta i affärer.

My cold seem to have worked its way down into the chest and I'm very weak. I went to a GP last week and he said that he couldn't hear anything from the lungs and that's good of course, but I need something against the cough and also a paper from him saying that I could stay home from work, because I can't work now. But there was something about him that made me feel brushed off and I didn't say anything. It is hard to get a doctor to realize that if you already have two serious diseases it   takes longer time to get well than if you're otherwise healthy. If it wasn't for the will power that those of us with chronic diseases get I would work much less than I do, but I've learned to constantly push myself to the limit. Which of course is one of the reasons that I got Graves' disease. Stress and trauma is a common cause for this, especially if you already have an autoimmune disease.

But, to get back to the situation right now, I don't feel well at all and cough until I almost throw up. I managed to grade a few tests yesterday and will continue today, but otherwise I mainly sit and knit, or lie down when I can't sit, and re-read "Sagan om Isfolket" a Norwegian bodice ripper series with withcraft and stuff from the 80s.

I've made a cardigan, a cap and a beret. All in wool yarn. Yesterday I started on another beret, but since I read the chart the wrong way I think that I will unravel what I've made and start again, because it's tricky to remember to compensate all the time in the rather intricate cable pattern.
All these project include cables, something I haven't made before (except the owls, which was my first  attempt). Patterns for cardigans are made by Anna and/or I improvise, and the beret patterns I get from Ravelry.

In the middle photo you also see the kind of granny nightie that I wear - I doubt if anyone else under 80 wears them.