måndag 16 december 2013

Var har jag varit?/Where have I been?

Tisdag den 19/11 fick jag plötsligt så fruktansvärt ont i bröst och mage att jag ringde 112 - det kunde ju vara hjärtat t ex. Det var det inte, utan det hade blivit ett hål precis där tolvfingertarmen går över i magsäcken. Smärtan kom när saltsyra från magsäcken läckte ut i bukhålan, men även mat läckte ju ut dit. Man visste ju inte vad det var, även om EKG visade att det inte var hjärtat och jag hade så ont att det inte var något snack om att jag skulle åka ambulans in till akuten. Där togs det prover och röntgades och efter tio timmar, dvs fram mot midnatt visste man att det var ett hål som behövde opereras. Och det gjordes så fort som möjligt, dvs halv två på natten.Där hålet var var det så inflammerat att det var nästan omöjligt att sy, så man sydde det man kunde och så fick det växa ihop av egen kraft. För att ge magen lite vila hade jag en slang ner i magen i tolv dagar, där maginnehållet pumpades ut för att skona magen.
Magen läkte fint, både inuti och i operationsärret som går från strax nedanför naveln till bröstkorgen (utom lite äckligt gör i naven), men då kom nästa problem. Mina vita blodkroppar var alldeles för få. Dessutom fick jag feber varje dag. Så jag blev isolerad på eget rum för att inte utsättas för smitta och den enda som fick besöka mig var Rickard, som fick tvätta och sprita sig ordentligt. Nu har jag dock nästan normala mängder vita blodkroppar och om inget oförutsett inträffar får jag åka hem imorgon - fyra veckor efter att jag kom hit.

Four weeks ago I had such horrible pain from my stomach/chest area that I called 911, fearing for example a heart attack. But it wasn't, instead there was a hole in my intestine and stomach acid and other stomach content leaked out in the belly. I was operated on in the middle of the night and it was rather complicated since there was so much inflammation. Due to the inflammation it was hard to sew the hole, so for to weeks my stomach content was pumped away to give the intestine time to heal. When I got better my white blood cell count was so low that I was isolated, which has been rather tough. My immune system seem to be getting better now though, so unless something weird shows up on tomorrow's tests I will be allowed to go home tomorrow. 

5 kommentarer:

  1. Tänkte faktiskt precis på dig. Så dig på Facebook (Helene L, tror jag, eller Kjell V) och undrade hur det är med dig. Skönt att är så mycket bättre! Men USCH vad otäckt det låter.

    SvaraRadera
  2. Ja, det var lite närmare slutstationen än jag hade tänkt mig i min ålder.

    SvaraRadera
  3. Ja det förstår jag verkligen. Den stackars kroppen. När jag hade cancer och fick cellgifter fick jag rådet att förklara för kroppen vad som hände via inre monolog. Det låter kanske knäppt men jag tyckte det hjälpte.

    SvaraRadera
  4. Ja, det borde det nog göra. Jag har kommit hem nu och fått sova bredvid min man och det tror jag var precis vad kroppen behövde.

    SvaraRadera
  5. Ååå vad bra. Har du lyssnat på This American Life? Hoppas att länken fungerar, för det finns ett oändligt stort arkiv: http://www.thisamericanlife.org

    SvaraRadera