Nödvändighetssömnad/Necessity sewing

I denna tid när det är snart nog omöjligt att få tag på en underklänning som gör det som en underklänning ska göra: är halkig så att inte strumpbyxor och klänning fastnar i varandra, så insåg jag till slut att jag skulle bli tvungen att sy en. Jag menar: vad är poängen med underklänningar i tunn bomull eller tuskaftsvävd viscose som inte är slinkigt? Vad fyller de då för funktion?
   Jag har klarat mig länge på de underklänningar som en gång ägdes av min mormors syster Vivi, men de var redan från början lite korta (eftersom jag inte är ett av tio barn till en lantarbetare och drabbades av undernäring som barn) och de blir ju ändå kortare när man blir tjockare så att de drar ut sig på bredden. Åratal av tämligen fruktlöst letande innebar att jag härom veckan till slut köpte acetatfodertyg på Stoff&Stil och den första underklänningen är nu klar. Hade varit ännu finare med puderrosa, men det fanns inte. Axelbanden och spetsen är vintage.

In these days it appears to be almost impossible to get hold of a slip that actually does what a slip should do: prevent your dress from clinging to your tights. So I realized that I would have to make one myself. I mean: what's the point of making slips from thin cotton or woven, not shiny, viscose? What function do such slips fill?

  I've managed this far with the slips I inherited from my grandmother's sister Vivi, but they were already from teh beginnign a bit short on me (since I'm not one of ten children of an agricultural worker and suffered from malnutrition in childhood) and as I got fatter they got even shorter from haveign to stretch in the sides. Years of not very succesful searching finally made me buy some actate lining and make a slip. The shoulder straps are vintage ribbons and the lace is also vintage.