lördag 12 oktober 2013

Pågående projekt/ My current project

Av skäl som jag kommer att återkomma i ett senare inlägg till har jag efter 12 år nu äntligen tagit tag i att börja brodera finhalsklädet till min folkdräkt. Tyget, ett mycket tunt linne, har jag väl "bara" haft liggande i sex år eller så. Bjarne Drews, en oerhört skicklig och talangfull brodör och skräddare specialiserad på 1700-talet, köpte det till mig i Danmark, eftersom det är svårt att få tag i linnebatist i Sverige.
   Enligt beskrivningen ska det vara sytt med kedjestygn, men jag misstänker att det egentligen är tambursöm, vanligt på köpevaror som schalar och bindmössor på den tiden det begav sig. Är man skicklig med tamburnål går det också fort, men eftersom jag dels inte är skicklig och min tamburnål gick sönder vid första försöket blir det kedjestygn i alla fall. Det som är broderat nu utgör kanske en tiondel av broderiet på halsklädet, men jag har visst hopp om att få i alla fall det mesta färdigt till den 6/11 när jag ska ha den på mig.
   Allt det här broderande får mig att känna mig lite som en av mina gamla internetvänner, Katherine, som gör helt fantastiska broderade klänningar.


For reasons that I will tell about in a later post I have now, twelve years after I made the rest of my folk costume, started on the festive scarf/fichu that belongs to it. The fabric is a very thin linen that Bjarne Drews, a very talented embroiderer and tailor bought for me in Denmark, since it's hard to get hold of this fine linen in Sweden. That was about six years ago, but there's so much enbroidery on it that I haven't felt the urge to start on it ;)
   According to the description the original was embroidered with chain stitch, but I think it was tambour stitic, which was common on the scarfs and caps that were bought ready made in the late 18th and early 19th century. Tambour stitch is faster if you're a skilled stitcher, but since I'm not and my tambour needle broke the first time I tried it I will use chain stitch. The part that is finished now is maybe 1/10 of the whole, but I have some hope to finish it by Novemer the 6th when I am going to wear it. 
   Anyway, all this embroidering makes me feel a little like Katherine, an old internet friend who makes amazing embroidered dresses.

1 kommentar:

  1. Man lär sig något nytt varje dag. Som till exempel tambursöm. Inte visste jag att det fanns ett namn på den så vanliga indiska broderitekniken.

    SvaraRadera