Bilden ljuger/ The image lies

Jag ser glad ut i min nya klänning från Bettie Page Clothings Outlet, kofta och basker som jag stickat, knästrumpor och ett par promenadskor som jag ärvt av Grannen Anna, men i själva verket har jag så ont i bröstkorgen att jag knappt klarade av min undervisning idag. Men klänningen är i all fall mjuk och bekväm när man har ont.

I look happy in my new dress from Bettie Page Clothing's outlet, cardigan and beret that I've made myself, cotton knee socks and a pair of shoes I inherited from my neighbour and friend Anna. But in reality I'm in so much pain from my rib cage that i almost couldn't do my teaching today. But the dress is at least soft and confortable when you're in pain.

Jag ska på fest/ I'm going to a party

Och inte vilket party som helst; utan Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkulturs middag den 6/11, efter deras högtidssammanträde.

Det är alltså därför som jag har gett mig på finschalen till folkdräkten 12 år efter att jag sydde själva dräkten. Det krävs ju högtidsdräkt på både sammanträde och middag. Den medbjudne maken slipper och stannar hemma i Göteborg. Orsaken till festen är att jag har fått ett pris för min forskning om den medeltida och tidigmoderna klädedräkten och det kom som en total överraskning. Det är inget man söker och jag visste inte ens att det fanns ett pris för forskning om svensk folkkultur innan brevet kom för ett par veckor sen. Jag blev både chockad och glad och inte så lite nervös: min bakgrund är inte sådan att jag brukar gå på finare tillställningar. Folkdräkten kommer dock att hjälpa mig att känna mig trygg och säker.

And not just any party, but a dinner at the castle in Uppsala held by the Royal Gustavus Adolphus Academy for Swedish Folk Culture on the 6th of November. This meeting and dinner requires formal attire, which in Sweden means (for a woman) either a floor length dress or folk costume, the men wear tail coats with white waistcoats or folk costume). That's the reason why I have started on the embroidery for the festive scarf for my folk costume 12 years after I made teh rest of it. I am to recieve a prize for my research on medieval and early modern clothing and I was really surprised when the letter came. You see, it's not a scholarship that you apply for, it's the board of the Academy who decides and I didn't even know there was such a prize. I was simply in chock. But happy. And more than a little nervous; I don't come from a background where you go to formal dinners in castles. The folk costum will help me to feel secure and calm though.

Pågående projekt/ My current project

Av skäl som jag kommer att återkomma i ett senare inlägg till har jag efter 12 år nu äntligen tagit tag i att börja brodera finhalsklädet till min folkdräkt. Tyget, ett mycket tunt linne, har jag väl "bara" haft liggande i sex år eller så. Bjarne Drews, en oerhört skicklig och talangfull brodör och skräddare specialiserad på 1700-talet, köpte det till mig i Danmark, eftersom det är svårt att få tag i linnebatist i Sverige.
   Enligt beskrivningen ska det vara sytt med kedjestygn, men jag misstänker att det egentligen är tambursöm, vanligt på köpevaror som schalar och bindmössor på den tiden det begav sig. Är man skicklig med tamburnål går det också fort, men eftersom jag dels inte är skicklig och min tamburnål gick sönder vid första försöket blir det kedjestygn i alla fall. Det som är broderat nu utgör kanske en tiondel av broderiet på halsklädet, men jag har visst hopp om att få i alla fall det mesta färdigt till den 6/11 när jag ska ha den på mig.
   Allt det här broderande får mig att känna mig lite som en av mina gamla internetvänner, Katherine, som gör helt fantastiska broderade klänningar.

For reasons that I will tell about in a later post I have now, twelve years after I made the rest of my folk costume, started on the festive scarf/fichu that belongs to it. The fabric is a very thin linen that Bjarne Drews, a very talented embroiderer and tailor bought for me in Denmark, since it's hard to get hold of this fine linen in Sweden. That was about six years ago, but there's so much enbroidery on it that I haven't felt the urge to start on it ;)
   According to the description the original was embroidered with chain stitch, but I think it was tambour stitic, which was common on the scarfs and caps that were bought ready made in the late 18th and early 19th century. Tambour stitch is faster if you're a skilled stitcher, but since I'm not and my tambour needle broke the first time I tried it I will use chain stitch. The part that is finished now is maybe 1/10 of the whole, but I have some hope to finish it by Novemer the 6th when I am going to wear it. 
   Anyway, all this embroidering makes me feel a little like Katherine, an old internet friend who makes amazing embroidered dresses.

Ny blus och nya skor/ New blouse and new shoes

Blusen, som var en av två som jag klippte till för ett par veckor sen, blev färdig igår och skorna kom från Amazon förra veckan. De är från Hush Puppies och heter Freya och jag kunde bara inte motstå dem.  De var dock lite låga över tårna framtill, så de har varit en sväng hos min skomakare och blivit uttöjda.

Fotona på min klädsel från idag är rätt gräsliga, jag orkar verkligen inte göra något åt håret nu, men man kan ju se kläderna i alla fall.

Det är förstås hjärtmönstret på skorna som gett dem namnet Freya, en av hennes många funktioner är ju som kärlekens gudinna.

The blouse, which is the last of the two I cut out a couple of weeks ago, was finished yesterday. The shoes arrived from Amazon last week. They're from Hush Puppies and are called Freya. Since the were a little low over the toes I took them to my cobbler who stretched them and I got them back today.
   It is of course the hearts that has given them the name, since among many other things, Freya is the goddess of love.

I look horrible in the two top photos, but at least you can see the clothes. I'm in too much pain to do anything with my hair.

Bleergh :(

Om det inte har framgått så har jag reumatism och den sista tiden har den emellanåt varit helt outhärdlig. Det sitter då framfört allt som en inflammation i senfästena i bröstkorgen och det gör ofta så ont att det känns som att jag måste kräkas och inte kan andas. Det som räddar mig är tramadol och spikmatta, men det är helt enkelt för jävligt. Lägg då till föredrag och konferens på annan ort och en hel del undervisning och jag håller på att bli tokig. Det känns som att man är instängd i en värld av smärta och det finns ingenstans att fly.
   Tack vare tramadolen håller jag mig precis flytande, men jag vet inte hur länge det går.


Not everyone of you may know that I have arthritis, but I have and lately it has been really horrible. It's mainly an inflammation in all the tendons and bones in the ribcage and it often hurts so much that I feel like throwing up and that I can't breathe. What saves me is tramadol and my acupuncture mat, but it really is too much to be borne right now. Add a lacture and a conference in other towns and quite  a lot of teaching and I'm going crazy. It feels like you're locked in a world of pain and there's no escape. The tramadol keeps my head above the water. Just. But I don't know how long it will last.

Ingen rast ingen ro/ Busy days

Knappt har jag kommit hem från Linköping innan det är dags att ge sig ut igen. Imorgon bitti åker jag till Lund för att delta på det tionde Ekonomisk-Historiska mötet. Själv presenterar jag på lördagen, om testamenterade kläder under medeltiden, men jag tänkte gå på en del sessioner imorgon också.

I've hardly come home from Linköping and my lecture there before I leave again. This time for Lund in the south of Sweden, and the Tenth Swedish Economic History Meeting. I'm presenting on Saturday; about clothes in medieval wills, but I plan to go to some sessions on Friday too.