Korglycka/ Basket happiness

Det finns tre saker som jag har mycket svårt att motstå: ylletyg, postorderkataloger från 20-40-tal och korgar.
Nej, jag behöver inte en korg till, jag har en från Estland som min far köpte till mig, en jättestor som jag fått överta av grannen Anna och en som jag fick i födelsedagspresent ifjol av bästisen Inger. Den senare har det gemensamt med den som jag då kände mig tvungen att impulsköpa idag: den är gjord av en man från Rumänien som tillverkar korgar och säljer dem på gatan här i Göteborg.
Och jag kunde bara inte motstå den. 500 spänn, eller egentligen 400, men jag hade ingen växel och det är ju ingen underdrift att han och hans familj behövde den hundringen mer än jag gör.

There are three categories of things that I have hard to resist: wool fabric, mail order catalogues from the 1920s-1940s, and baskets.
No, I disn't need another basket. I have one from Estonia that my father bought me, one huge bakset that I got from my friend Anna when she was getting rid of stuff and this that I got from my best friend Inger as a birthday present last year. That one has in common with the on that I bought today that it is made by a man from Romania who makes and sells baskets on the street here in Gothenburg. It cost me 500 SEK, it was 400 SEK, but I didn't have anything smaller than a 500 bill, and besides: he and his family need that extra 100 much more than I do.