Kjolen då/ The skirt

Det här är alltså bekvämkjolen som jag talade om i förrförra inlägget. Jag har haft tyget i flera år och tänkte göra en sommarklänning av det, men det är ju inget som hindrar att jag syr på ett liv sen när kroppen är sig själv igen.

This is the comfy skirt I wrote about two posts ago. I've had the fabric for years and the original plan was to make a summer dress, but there's of course nothing that stops me from attaching a bodice when my body turns back to normal again.

När man talar om stickning/ Talking about knitting

Den här jumpern som Bex har lagt upp måste jag göra.
This jumper, webbed by Bex, I really have to make.

Även om den har korta ärmar.
Even if it has short sleeves.

Återhämtar mig och stickar/ Recovering and knitting

Det tar uppenbarligen tid att återhämta sig från stora operationer. Jag gör inte många knop, plockar i och ur någon diskmaskin, lagar mat någon dag och stickar. Just nu stickar jag på en 30-talströja som när det begav sig kallades "It cannot fail to please", från Susan Crawfords "A stitch in time" 1. Jag har både ettan och tvåan och älskar dem verkligen. Nyttan av kortärmade jumprar i ylle kan i och för sig diskuteras, men jag hade inte jättemycket av garnet som jag använder så jag tänkte att kortärmat var en bra idé.

Jag har nu gjort bakstycket, som såg ut så här för ett par dagar sen:

I have now finished the back piece, which looked like this a couple of days ago.

Garnet är DROPS Baby Merino, som är en dröm att sticka i, även om jag egentligen föredrar garn som inte är kabeltvinnat. För övrigt har jag sytt en kjol med väldigt lös resår i midjan, eftersom jag inte kan ha något som sitter åt eller trycker på magen. Jag hade två mjukiskjolar som jag köpte från Ellos tidigare i höst, men behövde fler nu när det är det enda som jag kan ha på mig. Foto kommer, men spännande är den inte, bara raka stycken som rynkats mot en linning som sen i sin tur har resår i tre kanaler.

Apparently it takes a long time to recover from larger surgery. I don't do much these days: load and unload the dishwasher and cook the occasional meal. And knit. Right now I'm working on a 30's jumper that was called "It cannot fail to please" when originally published. It's from Susan Crawford's "A stitch in time Volume 1" - I love both volume 1 and volume 2. The usefulness of a short-sleeved jumper in wool can be discussed but I didn't have a lot of the yarn I'm usign so I thought it wise to choose a short-sleeved model. The yarn I'm using is DROPS Baby Merino, which is just wonderful ot knit in, even if I visually prefer yarn that isn't cable spun.
   Other than that I've made a skirt with elastic in the waistband, since I can't wear anything that puts pressure on the abdomen. There will be photos, though it's not very exciting: straight pieces gathered to a waistband which in turn has three rows of elastic.

God Jul/Merry Christmas

Till min stora glädje är jag pigg nog att kunna åka med till syrran för julmiddag så snart åker vi - först till Alléjouren för att lägga om mitt sår som vätskar mer än vad som man kan önska och sen hem till systern med familj.

To my great joy I'm well enough to go to my sister's place for christmas dinner so soon we leave - first to a nurse to get my dressings changed, since wound unfortunately isn't as dry as one could wish for, and then to my sister and her family.

Jag är hemma/ I'm home

Trött som attan, men hemma. Dagens stora insats var att gå två kvarter till vårdcentralen och få såret omlagt.

Really, really tired, but home. Today's great feat was to walk two blocks to my GPs office to the get the dressing on the wound changed.

Var har jag varit?/Where have I been?

Tisdag den 19/11 fick jag plötsligt så fruktansvärt ont i bröst och mage att jag ringde 112 - det kunde ju vara hjärtat t ex. Det var det inte, utan det hade blivit ett hål precis där tolvfingertarmen går över i magsäcken. Smärtan kom när saltsyra från magsäcken läckte ut i bukhålan, men även mat läckte ju ut dit. Man visste ju inte vad det var, även om EKG visade att det inte var hjärtat och jag hade så ont att det inte var något snack om att jag skulle åka ambulans in till akuten. Där togs det prover och röntgades och efter tio timmar, dvs fram mot midnatt visste man att det var ett hål som behövde opereras. Och det gjordes så fort som möjligt, dvs halv två på natten.Där hålet var var det så inflammerat att det var nästan omöjligt att sy, så man sydde det man kunde och så fick det växa ihop av egen kraft. För att ge magen lite vila hade jag en slang ner i magen i tolv dagar, där maginnehållet pumpades ut för att skona magen.
Magen läkte fint, både inuti och i operationsärret som går från strax nedanför naveln till bröstkorgen (utom lite äckligt gör i naven), men då kom nästa problem. Mina vita blodkroppar var alldeles för få. Dessutom fick jag feber varje dag. Så jag blev isolerad på eget rum för att inte utsättas för smitta och den enda som fick besöka mig var Rickard, som fick tvätta och sprita sig ordentligt. Nu har jag dock nästan normala mängder vita blodkroppar och om inget oförutsett inträffar får jag åka hem imorgon - fyra veckor efter att jag kom hit.

Four weeks ago I had such horrible pain from my stomach/chest area that I called 911, fearing for example a heart attack. But it wasn't, instead there was a hole in my intestine and stomach acid and other stomach content leaked out in the belly. I was operated on in the middle of the night and it was rather complicated since there was so much inflammation. Due to the inflammation it was hard to sew the hole, so for to weeks my stomach content was pumped away to give the intestine time to heal. When I got better my white blood cell count was so low that I was isolated, which has been rather tough. My immune system seem to be getting better now though, so unless something weird shows up on tomorrow's tests I will be allowed to go home tomorrow.